Mänskliga rättigheter för vem?

(kopierat från kanin)

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult

Jimmy Callin

Göran Widham

Rikard Fröberg

Sammy Nordström

Isak Gerson

Johnny Olsson

Marco Baxemyr

Leif Ershag

Marit Deldén

Olof Bjarnason

Jens Ayton

Niklas Starow

Obeveklig

Emma Ershag

Mikael Hedberg

Björn Nilsson

Piratpartiet och Fri Mjukvara

En sak har bekymrat mig ända sedan jag blev medlem i Piratpartiet för snart två år sen. Det är vår politiks inverkan på fri mjukvara och öppen källkod. Fri mjukvara är ett väldigt viktigt koncept för mig, och jag släpper själv mina program under ”copyleft”-licensen GNU GPL som tvingar förädlare att ge sina användare samma rättigheter som denne själv fick.

Nåväl, Stallman (lite av en idol för mig)  har rätt nyligen skrivit om hur Piratpartiets upphovsrättspolitik slår slint på Fri Mjukvara. Läs! Jag är rätt säker på att biten om EULA‘s  inte gäller i Sverige, hur som helst är pp emot sådana EULA’s.

Huvudproblemet är att, efter 5 år och upphovsrättsskyddet slutat gälla, skulle utvecklare av stängd/proprietär mjukvara kunna använda sig av GPL-källkod, medans utvecklarna av fri mjukvara inte kan göra motsvarande eftersom man inte har tillgång till källkoden. Det skiftet i maktbalansen mellan stängd och öppen källkod gillar jag inte alls, även om jag givetvis tar den smällen lyckligt till förmån för summan av Piratpartiets politik. Jag tror att många piratpartister delar det med mig, men skulle säkert sova litet litet bättre om denna problematik gick att lösa. Vidare tror jag att vi förlorar en del sympatisörer på grund av detta, vilket förstås är synd – men ingen kris då vi redan har väldigt många tekniska sympatisörer.

Det vore superb att kunna lösa denna problematik och samtidigt nå ut till dessa sympatisörer, men det måste lösas på ett rimligt och begripligt sätt som inte gör att vi förlorar (för många) väljare. Sen är det självklart ett mål i sig och kanske viktigast att maximera kulturspridning, och det här ser jag som ett led i det. Men det är nog bra att inte kräva för mycket av datorprogram i förhållande till annan kultur eller vad man ska kalla det.

Stallmans förslag om ”källkodsdeponering” – att tvinga utvecklare att skicka källkoden till en tredje part som förvarar den tills ensamrätten löpt ut, för att sedan släppas till public domain tillsammans med den binära versionen av programmet (utan källkoden är det i praktiken omöjligt att förädla och bygga vidare på program) – är intressant. Det här kan man göra varianter på, t.ex. att det ska vara ett krav för att få sina 5 år av kommersiell ensamrätt alls. Frågan är om det tillräckligt rimligt? Eller finns  det bättre sätt?

Och frågan är om detta då även borde appliceras på musik och film, vilka också ofta kommer i format som är svåra (men inte lika?) att ändra. Men då blir det så himla komplicerat helt plötsligt.

Sen är jag övertygad om att Piratpartiets politik i slutändan har en stor positiv effekt på fri mjukvara, inte minst för att vi förespråkar att skolor och myndigheter ska använda öppen källkod istället för stängd då det är rimligt (vilket det oftast är) och alltid öppna format – förresten blev det allmänt känt för bara en stund sedan att Piratpartiet kommer ställa upp i lokala val! Lägg sedan till vårt krig mot mjukvarupatent. Men varför inte försöka få det så bra som möjligt?

Det finns en nyhets-forumstråd om Stallmans kritik här, samt en ideologi-forumstråd här där du är välkommen att diskutera ämnet om ni föredrar forum framför bloggosfär! Jag ser gärna en vild intern debatt om det här, för det har alltid känts som ett tomrum i Piratpartiets politik för mig, och det har också känts som att det inte har diskuterats tillräckligt.

http://en.wikipedia.org/wiki/End_User_License_Agreement

Immaterialrätt är dåligt för samhällsekonomin (och mer).

Fildelning är bra, även när den bryter mot nuvarande upphovsrättslagstiftning. Det konstaterar en nationalekonom på DN’s opinionssida med empirisk uppbackning. Artikeln är något gammal med sin veckas ålder, åtminstone enligt bloggosfärens hastiga tidsuppfattning, men den är värd att uppmärksamma igen. Många av er har redan läst den, och det är jättebra!

Artikelns grundliga argumentation och rikliga exempel leder så småning om fram till den underbara slutklämmen:

Den intellektuella äganderätten lyfts ofta fram som nödvändig av ekonomiska skäl. Jag anser att den inte kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den intellektuella äganderätten är helt enkelt inte intellektuellt försvarbar.

Urplock av länkkärlek: DoktorSpinn, Stefan Stenudd (Läs!!!), Jacob Dexe, Emma Opassande, Karl Sigfrid

Det här är  intressant om varumärken.

Immaterialfel.

Simon Rosenqvist skriver mästerligt om varför immaterialrätten måste avskaffas. Inlägget förtjänar verkligen ett maximerat antal läsare! Sprid! Det enda jag ställer mig skeptisk till är att han även angriper den ideella upphovsrätten, och jag väntar spänt efter en vidare förklaring.

Låt detta eka internationellt och internetionellt:

Fri informationsspridning säkerställer maximal distribution av information, vilket maximerar samhällsnytta, demokratiserar det offentliga rummet och jämnar ut ekonomiska klyftor. Ett fritt informationssamhälle är ett samhälle där information flyter som vatten mellan medborgare, där kostnaden för kunskap och ettor och nollor är just noll.

Informationspolitik.

Underskatta inte piraternas kraft i valet 2010, möts man av på Newsmill just nu. Vackert.

Piratpartiet är inget tillfälligt hopskramlat protestparti som junilistan eller ny demokrati. Piraterna bygger sina framgångar på en bestående samhälls- och värderingsförändring.

Helt rätt. Jag skulle vilja säga att vi kommer med en helt ny politisk dimension — Informationspolitik — späckad med en positiv och lovande vision. En vision om ett fritt kultur- och kunskapsflöde, och en för medborgarna granskbar — transparent/öppen — makt.

Missa inte det Anders Wengelin skriver om informationspolitik! Han är en väldigt trevlig prick som var en av våra fantastiska mötesordföranden under Ung Pirats förbundskongress.