Category: Swedish


Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet innebär att data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar kommer att registreras. Vidare kommer mobiltelefoners positioner att lagras vid varje samtal, vilket gör att vi alla får en personlig spårsändare.

Thomas Bodström (s), tidigare justitieminister, var starkt pådrivande för datalagringsdirektivet på EU-nivå 2005. Ett argument han använt är att han hellre vill se trafikdatalagringen reglerad än ”oreglerad”. Det tycker jag inte är ett problem eftersom de flesta bredbandsleverantörer raderar informationen inom någon vecka, att jämföra med minimikravet på 6 månader i direktivet. Dessutom är datalagring redan reglerat i lagen i min mening. Bredbandsoperatörer får inte behålla uppgifterna längre än de behöver för att korrekt fakturera kunderna. Vidare känner jag igen Bodströms argumentation från FRA-debatten, där den var lika felaktig.

Tyskland har haft direktivet implementerat ett tag, men i vår har den tyska författningsdomstolen rivit upp lagen med följande motivering:

The court is of the opinion that data retention violates the fundamental right to privacy. It is not necessary in a democratic society. The individual does not provoke the interference but can be intimidated by the risks of abuse and the feeling of being under surveillance […] The directive [on data retention] does not respect the principle of proportionality guaranteed in Article 8 ECHR, which is why it is invalid

Även DN har skrivit om detta. De har alltså slagit fast att datalagringsdirektivet bryter mot Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter Artikel 8, som är en del av svenska grundlagen. Rumäniens författningsdomstol har nått samma slutsats. Den här avhandlingen instämmer om direktivets inkompatibilitet med Europakonventionen.

Det är även anmärkningsvärt att direktivet orsakade självcensur (människor som vet att de kan vara övervakade beter sig annorlunda än människor som inte är övervakade) under sin implementation i Tyskland. Tyskar drog sig från att kommunicera med läkare, psykologer eller annat känsligt via telefon/e-post p.g.a. rädsla för direktivet. Jag tycker det är dumt att folk ska behöva riskera hälsofara på grund av rädsla för statlig registrering.

En av de kanske största argumenten emot datalagringsdirektivet, är urholkningen av den tredje statsmakten. Meddelarskyddet, den grundlagstadgade rätten att anonymt upplysa media, riskeras att undermineras av datalagringsdirektivets extensiva registrering av vem som ringt/smsat/mailat vem och när. Visst har vi också ett förbud i grundlagen mot att efterforska källor, men det har tidigare brutits mot och kommer att hända igen. När det finns ett komplett register tillgängligt blir frestelsen enorm, och dessutom läcker alla databaser genom antingen tjänstemän, buggar eller angrepp utifrån. Det är bara en tidsfråga. Efterforskning av källor är dessutom bara en av flera ändamålsglidningar som kan uppstå av ett register som datalagringen innebär. Ett av många skräckscenarion vore om arbetsgivare börjar få kolla upp om den arbetssökande har olämpliga kontakter, men det slipper vi förhoppningsvis se på ett bra tag.

Det är oerhört viktigt att vem som helst vågar tipsa journalister om missförhållanden i samhället utan risk att avslöjas, och jag frågar mig vart samhället är på väg när vi begränsar den viktiga hörnstenen i en modern västerländsk demokrati. Är det lämpligt att börja tumma på demokratin för att vi är rädda för terrorister? Till råge på allt utan bevis om att det ger en brottsbekämpande effekt (mer om det nedan).

Sedan har vi aspekten att motiverade, organiserade brottslingar har bättre teknisk kompetens än medelsvensson. Brottslingar och terrorister, som direktivet är ämnat att hindra, kommer att hitta sätt att kringgå registreringen åtminstone delvis. Redan idag finns det teknologi för att gömma sig väl på internet (se tillexempel darknetet i2p), och lagstiftning som datalagringen tvingar kraftigt på både utvecklingen och brukandet av dessa. Terrorister och andra allvarliga brottslingar kommer att vara blixtsnabba på att gömma sig i darknets. Risken finns alltså att datalagringsdirektivet i slutändan har motsatt resultat.

Lägg sedan till att en statistisk utvärdering utförd av EU-kommisionen visar att datalagringen varken leder till mindre brottslighet eller högre uppklarningsgrad. Vidare kan direktivet komma att göras om på grund av att det misslyckats med flera av målen, enligt norska rättsexperter Aftenposten talat med:

– Detta kommer troligtvis att innebära att det görs ändringar i direktivet, säger Finn Arnesen, professor och expert på EU-rätt vid Senter för europarett

Är det lämpligt att implementera direktivet i Sverige när dess verkan och framtid är oviss?

Datalagringsdirektivet är också väldigt dyrt att införa. I vissa länder har staten betalat för det, i andra har räkningen hamnat i internet- och teleoperatörernas knän. Kostnaden har många svenska företag vänt sig kraftigt emot, för det är frågan om kostnader i miljardklassen samt ett rättsövergrepp mot deras kunder. I slutändan är det förstås kunderna eller skattebetalarna som får betala. Med tanke på att det inte är bevisat att massregistreringen har haft någon positiv effekt alls på brottsbekämpningen i andra länder kan man inte ens försöka kalla det kostnadseffektivt.

Hur ser då möjligheterna ut för Sverige att slippa datalagringsdirektivet? Då det är ett EU-direktiv är vi ju delvis skyldiga att implementera det, men vi kan faktiskt vägra också. Vi skippar helt enkelt att fatta beslut om att införa det. För att nämna ett exempel är vi minst lika avtalsbundna att införa euron som valuta, men det var inte svårare än att säga nej och strunta i att införa det. Det underlättar ju också att det finns goda grunder på att direktivet bryter mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Framför allt handlar det om politisk vilja. Sverige bestämmer (än så länge) över Sverige. Tro inte på politiker om de säger att vi måste införa direktivet.

Alliansen (undantaget Centerpartiet som uttryckt skepsis) vill införa direktivet, men inte förrän efter valet då en implementering nu vore närmast ett politiskt självmord. Socialdemokraterna är lika ivriga, men Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nu nej, trots en tidigare överenskommelse med (s) om ett svenskt införande. Det är helt klart lovande att (mp), (v) och (c) på ett hörn säger nej till datalagringen, men det finns en oro över hur mycket löftet är värt när de sitter i förhandlingar om ministerposter. Vi vet vad de tycker, men inte vad som prioriteras.

Piratpartiet förefaller det enda parti man fullkomligt kan lita på inte kommer att förhandla bort datalagringsmotståndet. Piratpartiet brukar kritiseras över att vara ett ”enfrågeparti” eller ”fokusparti”, men det har faktiskt fördelen att man får veta inte bara vad partiet tycker utan även vad partiet prioriterar.


Jag har nyligen köpt en HTC Desire och är tokigt nöjd (skriver från den nu). Det finns dock två anmärkningsvärda skavanker med androidplattformen idag. Det första är att vi i Sverige inte har tillgång till att köpa applikationer genom Android Market. Den andra skavanken är att det bara går att installera Apps på interna minnet och inte på det utbytbara microSD-kortet. (den här begränsningen kan man ta sig runt genom att roota telefonen, men det bryter ofta garantin)

I det här inlägget vill jag tipsa om ett sätt att komma åt möjligheten att köpa Apps. BetalApps går att komma åt direkt i telefonen genom att roota och installera MarketEnabler, som lurar Market att du är tysk. Dock finns det många skäl att inte roota så här är en länk till en bra guide till att komma åt Betalapps genom datorn och sedan föra över.

Om ni kör Linux och får ”insufficient permissions for device” när ni installerar genom usb-kabel:

kör då
su (sudo -i på ubuntu)
cd android-sdk-linux-linux/tools
./adb kill-server
./adb start-server
./adb devices
exit

./adb install

Här nedan finns en tabell som en hel del behöver se. För många av oss är det en självklarhet sedan länge, men alla är inte lika insatta.

Den i princip enda likheten mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna är att båda är utanför riksdagen och har en möjlig chans att äntra den, vilket lockar väljare som vill protestera mot riksdagspartierna. Väljare som har svårt att välja mellan PP och SD är antagligen primärt intresserade av att rösta mot rådande politiska ordning och/eller oinsatta.

För mig är det viktigt att dessa väljare får del av skillnaderna mellan ”missnöjespartierna”, så att de kan se till att rösta för någonting de tror på samtidigt som de uttrycker sitt missnöje. Något annat vore sorgligt.

Tabell PP vs SD

Tack till Carl Johan Rehbinder, klicka för originalpost

Läs även Sammy Nordströms svar till två ungdomar som undrar över skillnaderna mellan PP och SD.

(kopierat från kanin)

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult

Jimmy Callin

Göran Widham

Rikard Fröberg

Sammy Nordström

Isak Gerson

Johnny Olsson

Marco Baxemyr

Leif Ershag

Marit Deldén

Olof Bjarnason

Jens Ayton

Niklas Starow

Obeveklig

Emma Ershag

Mikael Hedberg

Björn Nilsson

Jag vet att det här är en aning sent – nästan en vecka är ju länge i internetvärlden! Men bättre sent än aldrig!

Jag flög alltså ner till Uppsala på Lördag morgon förra helgen, och väl där blev jag lite förvirrad över att uppsalabon Mattias ”Mab” Bjärnemalm i valberedningen inte svarade i telefonen. Nåväl, jag hittade till Ung Pirat(/Piratpartiets) kansli på Vretgränd 18, ett riktigt fint ställe. Vid porten stötte jag på min valberedningskollega Jimmy ”kanin” Callin som åkt från Göteborg. Han hade inte fått tag på Mab heller. Strax därefter släppte Sandra Grosse in oss till kansliet – trevligt nog hade Ung Pirat hade förbundsstyrelsemöte! ❤ Det var väldigt kul att träffa en stor del av Ung Pirat-styrelsen igen, och extra spännande att träffa Max Gnipping som jag mailat lite med genom Ung Pirats internationella samordningsgrupp.

Klockan närmade sig 11. I väntan på våra kollegors ankomst till vårt möte som var inplanerat vid ett, satte vi oss och lyssnade på UP-mötet. Budgetförslag diskuterades. På min uppmaning skickade kanin sms till resten av valberedningen för att kolla om allt var som det skulle.

Någon timme senare, drygt ett, var hela valberedningen på plats (Marco Baxemyr [Lycksele], Jimmy Callin [gbg], Mimmi Lowejko [Malmö], Jan Lindgren [sthlm] och Jonathan Rieder Lundqvist [sthlm]) – utom Mab som är den enda som bor i Uppsala av oss. Ingenting hade hörts.

Efter ett tag bestämde vi oss för att vi skulle börja utan honom. Vi gick till mötesrummet och presenterade oss, lärde känna varandra. Mimmi, Jan och Jonathan hade jag inte träffat tidigare (även om vi förstås chattat). Det var riktigt skoj att träffa dem! 13:50 satte vi igång, Mimmi valdes till mötesordförande och Jimmy, med sin MacBook till sekreterare.

Under de följande timmarna bestämde vi bland annat:

  • … att en skypekanal för valberedningen ska skapas.
  • … förfråga styrelsen om att få sitta med vid styrelsemöten i syfte att få en inblick i rådande styrelsemiljö.
  • … göra ett utskick om förfrågning av kandidater.
  • … sprida information genom kanaler och kontakter.
  • … ett preliminärt schema för intervjuer.
  • … att sätta upp ett Google Docs-dokument för att sammanställa kandidater.

(Valberedningen tänker intervjua styrelseintresserade (kanske även valberednings- & revisorsaspiranter) i landet på ett 5-tal orter i början av kommande år. Orterna är temporärt Stockholm (sthlm-distrikt), Malmö(syd), Göteborg (väst), Umeå (norr) och Uppsala/Linköping (öst). Med reservation för ändring. Tanken är att intresserade skall ta sig själva till dessa orter för intervjun – även om vissa kan behöva åka en bit, så är det en uppoffring man bör vara redo att göra)

Valberedningen diskuterade även valberedningsöppenhet. Bloggposter om våra beslut om riktlinjer och annat växte snabbt fram som en idé, och denna post är väl ett led i det. Vi tänker sätta upp en bloggfeed på valberedningen.piratpartiet.se, liknande den på live.piratpartiet.se – fast där valberedningens bloggposter om valberedandet dyker upp. Denna idé förädlades under kvällens gång.

Vid det laget, då mötet var överstökat, åtgärdade vi våra magars tomma tillstånd genom att äta på ett ställe med kebab & hamburgare et cetera. Gott.

Då vi återvänt till kansliet satte vi oss till slut och spelade sällskapsspel – Munchkin Booty. Det var ett kul spel! Jag var dessutom väldigt nära på att vinna, men jag är säker att jag tyckt om spelet ändå! Jan vann, efter att stockholmarna bildat koalition.

Efter spelomgången var det dags för stockholmarna (plus Mimmi, som skulle sova där hos sin syster) att åka. dök dock Mab upp, uppskattningsvis sex timmar sent. Vad hade han gjort? Jo, sovit som en stock förstås! (natten innan återvände han från Dreamhack, så helt ogrundat var det inte!)

Därefter hade jag och kanin ett till, något mindre formellt möte med Mab där vi förmedlade vad vi andra kommit fram till, och lyssnade på vad han hade att säga. Konsensus från detta mindre möte var kortfattat ungefär som följande:

  • …Vi siktar på att tillsätta en styrelse om 15 personer. Den sittande styrelsen är på 11, varav 3 vars mandatperiod löper ut och således kan ersättas. Det ger oss 7 personer att tillsätta, inklusive suppleanter.
  • Väst, Syd och Norr har idag bara 1 ledamot var (eller hur?). Med en styrelse på 15 har vi råd med att se till att varje distrikt har minst 2 ledamöter. Trots att varje distrikt har operativ representation i partiledningen bedömer vi det som en bra idé.
  • Könsfördelningen inom styrelsen bör vara inom 40-60 området, helst med lite marginal. Minns jag rätt nu, så blir andelen kvinnor i procent exakt 40 om 2 av de 7 vi tillsätter är kvinnor. Således bör vi sikta på 3 kvinnor för att ha en marginal.

(Notera att ovanstående punkter bara är genomgångna med halva valberedningen, så det är verkligen subject to change)

Mångfald är grymt bra!

Vi passade också på att göra en testintervju på en närbelägen vi visste var intresserad. Personen kommer förmodligen att få en till intervju längre fram, då vi fastslagit frågorna till punkt och pricka.

That sums it up! Jag och kanin övernattade i Karolina Andersdotters lediga studentrum, då hon studerar på Island (?). Det enda jag ångrar med denna helg, är att jag inte bokade flygbiljetter tidigare – så att jag kunnat ta ett senare plan än kl 12:00 Söndag, och således kunnat delta på Piratfika i Uppsala.

Jag gillar för övrigt sista stycket i detta blogginlägg.

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker sig dessutom mycket tveksamt till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

http://bloggar.se/om/telia http://bloggar.se/om/fra http://bloggar.se/om/politik http://bloggar.se/om/samhälle

En sak har bekymrat mig ända sedan jag blev medlem i Piratpartiet för snart två år sen. Det är vår politiks inverkan på fri mjukvara och öppen källkod. Fri mjukvara är ett väldigt viktigt koncept för mig, och jag släpper själv mina program under ”copyleft”-licensen GNU GPL som tvingar förädlare att ge sina användare samma rättigheter som denne själv fick.

Nåväl, Stallman (lite av en idol för mig)  har rätt nyligen skrivit om hur Piratpartiets upphovsrättspolitik slår slint på Fri Mjukvara. Läs! Jag är rätt säker på att biten om EULA‘s  inte gäller i Sverige, hur som helst är pp emot sådana EULA’s.

Huvudproblemet är att, efter 5 år och upphovsrättsskyddet slutat gälla, skulle utvecklare av stängd/proprietär mjukvara kunna använda sig av GPL-källkod, medans utvecklarna av fri mjukvara inte kan göra motsvarande eftersom man inte har tillgång till källkoden. Det skiftet i maktbalansen mellan stängd och öppen källkod gillar jag inte alls, även om jag givetvis tar den smällen lyckligt till förmån för summan av Piratpartiets politik. Jag tror att många piratpartister delar det med mig, men skulle säkert sova litet litet bättre om denna problematik gick att lösa. Vidare tror jag att vi förlorar en del sympatisörer på grund av detta, vilket förstås är synd – men ingen kris då vi redan har väldigt många tekniska sympatisörer.

Det vore superb att kunna lösa denna problematik och samtidigt nå ut till dessa sympatisörer, men det måste lösas på ett rimligt och begripligt sätt som inte gör att vi förlorar (för många) väljare. Sen är det självklart ett mål i sig och kanske viktigast att maximera kulturspridning, och det här ser jag som ett led i det. Men det är nog bra att inte kräva för mycket av datorprogram i förhållande till annan kultur eller vad man ska kalla det.

Stallmans förslag om ”källkodsdeponering” – att tvinga utvecklare att skicka källkoden till en tredje part som förvarar den tills ensamrätten löpt ut, för att sedan släppas till public domain tillsammans med den binära versionen av programmet (utan källkoden är det i praktiken omöjligt att förädla och bygga vidare på program) – är intressant. Det här kan man göra varianter på, t.ex. att det ska vara ett krav för att få sina 5 år av kommersiell ensamrätt alls. Frågan är om det tillräckligt rimligt? Eller finns  det bättre sätt?

Och frågan är om detta då även borde appliceras på musik och film, vilka också ofta kommer i format som är svåra (men inte lika?) att ändra. Men då blir det så himla komplicerat helt plötsligt.

Sen är jag övertygad om att Piratpartiets politik i slutändan har en stor positiv effekt på fri mjukvara, inte minst för att vi förespråkar att skolor och myndigheter ska använda öppen källkod istället för stängd då det är rimligt (vilket det oftast är) och alltid öppna format – förresten blev det allmänt känt för bara en stund sedan att Piratpartiet kommer ställa upp i lokala val! Lägg sedan till vårt krig mot mjukvarupatent. Men varför inte försöka få det så bra som möjligt?

Det finns en nyhets-forumstråd om Stallmans kritik här, samt en ideologi-forumstråd här där du är välkommen att diskutera ämnet om ni föredrar forum framför bloggosfär! Jag ser gärna en vild intern debatt om det här, för det har alltid känts som ett tomrum i Piratpartiets politik för mig, och det har också känts som att det inte har diskuterats tillräckligt.

När jag läste Johanna Nylanders ledare ”Microsoft hotar vår demokrati” i Expressen kände jag att jag höll med om vartenda ord. Jag kände också att det var dags att skriva någonting, då det är ett område jag tänkt på i några år nu.

Johanna lyckas verkligen med att förmedla samhällets fördelar med digital öppenhet, och riskerna med motsatsen. Teknikaliteter jag själv inte riktigt lyckats formulera, men då är ”thought-to-text”-biten inte en av mina starka sidor heller. Bloggandet kommer förhoppningsvis underlätta det för mig i framtiden. Kopplingen till offentlighetsprincipen är lika självklar som den är briljant:

Offentlighetsprincipen kommer inte att hålla sig vid liv, om den inte får bli digital. Grundprincipen inom offentlig förvaltning ska vara transparens och öppenhet.

De tekniska och organisationella fördelarna med öppen källkod, vilka blir fördelar för samhället då man pratar om den offentliga sektorn,  handlar främst om pålitlighet och stabilitet, möjlighet att kunna verifiera att programmet gör det som utlovas, flexibilitet och frihet, samt kostnaden. I ingen särskild ordning. Kanske speciellt den långsiktiga pålitligheten är väldigt förmånlig för samhället. Det här kan man läsa mer om t.ex. här (Engelska).

Glöm inte att spana in OpenGov.se förresten!

Grundprincipen inom offentlig förvaltning ska vara transparens och öppenhet.

Fildelning är bra, även när den bryter mot nuvarande upphovsrättslagstiftning. Det konstaterar en nationalekonom på DN’s opinionssida med empirisk uppbackning. Artikeln är något gammal med sin veckas ålder, åtminstone enligt bloggosfärens hastiga tidsuppfattning, men den är värd att uppmärksamma igen. Många av er har redan läst den, och det är jättebra!

Artikelns grundliga argumentation och rikliga exempel leder så småning om fram till den underbara slutklämmen:

Den intellektuella äganderätten lyfts ofta fram som nödvändig av ekonomiska skäl. Jag anser att den inte kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den intellektuella äganderätten är helt enkelt inte intellektuellt försvarbar.

Urplock av länkkärlek: DoktorSpinn, Stefan Stenudd (Läs!!!), Jacob Dexe, Emma Opassande, Karl Sigfrid

Det här är  intressant om varumärken.

Regeringsrätten fastslår idag att det enligt personuppgiftslagen inte är tillåtet att registerara IP-adresser, eftersom dessa kan härledas till en fysisk person.

Det är inte tillåtet att registrera IP-nummer. Det står klart sedan regeringsrätten inte ger Antipiratbyrån prövningstillstånd i frågan. Domen innebär att Ipred-lagen nu i princip blir tandlös.

[…]

Antipiratbyrån hade överklagat Datainspektionens beslut men får nu inget prövningstillstånd av regeringsrätten. Antipiratbyrån måste därmed sluta att samla in och registrera IP-nummer. Något som är en förutsättning för att den omstridda Ipredlagen ska kunna fungera.

Tack Datainspektionen! Nu får vi hoppas att APB inte får ett undantag från PUL.

Uppdatering: DN har nu fyllt på artikeln med mer information.

Uppdatering2: Tidningarna (och jag) som påstår att IPRED är satt ur spel har fel, undataget från PUL finns redan. Damn!

Uppdatering3: DN har nu gjort en kovändning, och uppdaterat artikeln igen.

Uppdatering4: VA?! Nu märker jag att DN uppdaterat artikeln ÄNNU EN GÅNG, och pajat länken till de två tidigare versionerna som jag länkat till ovan. Lägg till ett par småändringar på varje version också. Här är iaf den nuvarande länken, vi får se hur länge den håller. 😉 Tack till lumley för denna uppdatering.